Jag känner mig lite patetisk. Det känns som jag är olyckligt kär. Jag tror det kallas att vara ett fan. Har trott jag varit det förut men detta slår allt. Vid 30 års ålder blir jag löjligt kär i Nikki Sixx. Han är verkligen divine. Jag älskar t o m hans röst när han pratar. Han är skitsnygg. På alla sätt, alltid. Och musiken är otrolig. Han är divine, definitivt rött ord. Och jag vill drömma om honom igen och igen och igen. 

Ber om ursäkt att denna blogg blivit en form av altare för Nikki-beundrande men så är läget just nu :)